Vi har skaffat hund

Detta var förälskelse vid första ögonkastet. Fast jag försökte låta bli. Han ignorerades vid både första och andra varvet. Det var när vi var klara och på väg att åka som jag vände i dörren och fångade honom. Nu bor han i stugan och har fått sin plats vid en av innerdörrarna.

-Fast egentligen skulle de inte behövas, säger försäljaren på Mio Möbler när jag frågar om han är tillräckligt tung får att hindra dörren från att glida igen. Har man innerdörrar som inte kan stå i öppet läge får man väl rikta upp huset.

Han skämtade säkert, och förstod säkerligen inte hur rätt han hade. Men så har han ju inte träffat Byggare Robert - han som byggde vår stuga. För i vår stuga finns inte en vinkel som är rak eller en skarv som är tät. Här är inte ett hörn fritt från skrynkliga tapeteter och här finns inte en dörr som själv orkar stå i öppet läge. Här är, med andra ord, mycket som behöver riktas.

Och här är en liten dörrhund, med extra tyngd i baken, väl behövd och mycket välkommen till stugfamiljen.