7 kilometer lång Wet T-shirt

Sommaren i år kom ju igång ovanligt sent vilket gav en mycket kort odlingssäsong. Som jag skrev i förra inlägget lär jag knappast få skörda något av det fröodlade alls. Dessutom var bärskörden väldigt mager. Detta kan jag dock inte skylla på vädrets makter. Buskarna planterades för ett drygt år sedan och ger normalt inte större skördar under första året. 

Desto roligare var det därför att tillsammans med dottern ge sig i kast med deras rejäla buskar på hennes och sambons koloniträdgård. Flinkt skalade vi av grenarna från röda fina klasar och fick ihop ungefär två normalstora plastbärkassar. En härlig mängd bär som nu ligger hemma i kylen och inväntar strösocker och melatin. På våra näthinnor kan vi ana vackra burkar med hemkokt gelé och fina flaskor med röd saft.

På annan kolonitomt, en tomt där också en röd liten stuga är placerad, har bästa väninnan sitt sommarparadis. På 25 kvadratmeter inomhus och med en himla massa fler utomhus spenderar hon sin sommar. Denna soliga eftermiddag har jag och hela min familj njutit av en fantastisk gästfrihet och ett unikt stycke natur nästan mitt i Stockholms centrala delar.

En lunch med goda italienska delikatesser och kylskåpskall folköl efterföljt av minst en bit marsipantårta fick hela min vecka av gott arbete att liksom lägga sig i skuggan av det resultat jag förväntar mig på vågen i morgon bitti. Denna skugga fattade ett spontant beslut när gänget gick mot bilen för hemfärd. Jag lät dem ratta hem sig själva och styrde mina promenadsteg mot hemma. 7,9 kilometer senare i blandad väderlek var jag framme. 1 timme och 20 minuter hade jag promenerat. En ganska schysst promenad under sol som mestadels täcktes av grå moln. Grå moln som inte bara var grå utan också rejält våta.

Detta regn var jag inte förberedd för. Iklädd jeans och vit T-shirt promenerade jag i ett väder som engelsmän kallar cats & dogs. Båda plaggen reagerade på samma vis, de blev genomsura! Enda skillnaden var att jeansen blev mycket mörkare i sin färgnyans och min T-shirt blev i stort sett genomskinlig. Jag mötte en hel del människor under min promenad, i synnerhet när jag gick genom de centrala delarna i Solna och i Sundbyberg. Och alla jag passerade fick uppleva en livs levande Miss Wet T-shirt, dock inte i ålder och på plats där dylik uppenbarelse är att förvänta!

En idyll, bara ett stenkast från Stockholm City.

Ett par minuters promenad till badplasen.

Just nu inga får som betar i hagen.

Liten snigel på genomresa.

Sommaren är ju så kort

I år startade vår semester med en vecka kyla och en himla massa regn. En skitvädersvecka som förvånade mig. Det var inte vädret som förvånade mig, jag har upplevt somrar tidigare i mitt liv som har regnat bort. Det var min reaktion som förvånade mig. Jag upplever inte mig själv som väderberoende och jag upplever inte att jag påverkas sådär himla mycket av vilket väder som råder för dagen. Är det dåligt väder så finns det alltid kläder eller inomhusaktiviteter. Hela regniga veckan deppade jag och kunde inte ta mig för någonting alls. Att fortsätta vinterns och vårens renovering i köket blev omöjligt. Jag hade klivit in i renoveringsväggen och det fanns inte ett uns kraft för aktiviteten. 

Det enda vettiga som utfördes var ett inköp av en regnmätare. Denna läste vi allvarligen av dagligen. Jag kan inte påstå att aktiviteten bidrog till en roligare tillvaro för oss. Däremot fick vi en daglig bekräftelse på att semester i regn är vått. Ibland upp till 15 millimeter vått!

Regnet upphörde givetvis till slut och solen tittade fram i allt längre perioder. Luften blev så sakteliga varmare och vi kunde lägga kyliga och regniga juni i arkivet. Äntligen kunde vi krypa ut ur stugan och lägga lite fokus på såväl trädgårdsarbete som middagsförberedelser på grillen. Dock hade en månad gått förlorad som tydligt visar sig när fröerna kommer ner i jorden i början av juli istället för i början av juni. I skrivande stund har ärtorna utvecklat några enstaka blommor, rädisorna är något långsmalt och ynkligt och bladsalladen är knappt babystor.

Med stuga i fjärde odlingszonen inser man snabbt att varje soldag på säsongen är viktig, även för trädgårdsamatörer som jag själv. Jag förstår därför att jag måste fokusera om!

Sallad, rädisor och örter kommer att få en allt mindre plats i trädgården och jag låter istället bären få utrymme. Förra året satte vi fyra hallonbuskar, en krusbär och vinbär av vardera färg. Samtliga planteringar har givit skörd. En mycket liten skörd dock som varken räcker till saft eller sylt. Men den räcker gott som tillbehör till höstens köttgrytor eller som smakbrytning till söta efterrätter.

Mer vinbär vill jag ha och denna önskan har just landat som ett ytterligare byggprojekt. Detta projekt landar vid lillstugans framsida där vi har en jättefin altan och en gräslig massa sand. Sand, sand, sand. Vad gör man med all denna sand? Anlägger en oas?

Med inspiration från kollegan Sofia har jag funnit hur vi vill ha det. På altanens kortsida sätter vi upp ett plank som både ger lä och insynsskydd. På framsidan gör vi en lång kista längst med altanen som fylls med massor av jord. Här ska sedan planteras bärbuskar, typ röda vinbär.

På den remsa sand som sedan blir kvar (framför kistan) anlägger vi en snygg gång av plattor. Mmmm, det känns som det här skulle kunna bli riktigt snyggt. Och trivsamt för den som vill ha en stund för sig själv i solen.

Det där lilla ynkliga gröna vid altanens gavel är syrenbuskar, nyplanterade sedan ungefär en månad. Förhoppningsvis kommer dessa små ynkliga ting inom ett par år att ha utvecklats till ymnig grönska med härligt lila syrenklasar.