Sommaren är ju så kort

I år startade vår semester med en vecka kyla och en himla massa regn. En skitvädersvecka som förvånade mig. Det var inte vädret som förvånade mig, jag har upplevt somrar tidigare i mitt liv som har regnat bort. Det var min reaktion som förvånade mig. Jag upplever inte mig själv som väderberoende och jag upplever inte att jag påverkas sådär himla mycket av vilket väder som råder för dagen. Är det dåligt väder så finns det alltid kläder eller inomhusaktiviteter. Hela regniga veckan deppade jag och kunde inte ta mig för någonting alls. Att fortsätta vinterns och vårens renovering i köket blev omöjligt. Jag hade klivit in i renoveringsväggen och det fanns inte ett uns kraft för aktiviteten. 

Det enda vettiga som utfördes var ett inköp av en regnmätare. Denna läste vi allvarligen av dagligen. Jag kan inte påstå att aktiviteten bidrog till en roligare tillvaro för oss. Däremot fick vi en daglig bekräftelse på att semester i regn är vått. Ibland upp till 15 millimeter vått!

Regnet upphörde givetvis till slut och solen tittade fram i allt längre perioder. Luften blev så sakteliga varmare och vi kunde lägga kyliga och regniga juni i arkivet. Äntligen kunde vi krypa ut ur stugan och lägga lite fokus på såväl trädgårdsarbete som middagsförberedelser på grillen. Dock hade en månad gått förlorad som tydligt visar sig när fröerna kommer ner i jorden i början av juli istället för i början av juni. I skrivande stund har ärtorna utvecklat några enstaka blommor, rädisorna är något långsmalt och ynkligt och bladsalladen är knappt babystor.

Med stuga i fjärde odlingszonen inser man snabbt att varje soldag på säsongen är viktig, även för trädgårdsamatörer som jag själv. Jag förstår därför att jag måste fokusera om!

Sallad, rädisor och örter kommer att få en allt mindre plats i trädgården och jag låter istället bären få utrymme. Förra året satte vi fyra hallonbuskar, en krusbär och vinbär av vardera färg. Samtliga planteringar har givit skörd. En mycket liten skörd dock som varken räcker till saft eller sylt. Men den räcker gott som tillbehör till höstens köttgrytor eller som smakbrytning till söta efterrätter.

Mer vinbär vill jag ha och denna önskan har just landat som ett ytterligare byggprojekt. Detta projekt landar vid lillstugans framsida där vi har en jättefin altan och en gräslig massa sand. Sand, sand, sand. Vad gör man med all denna sand? Anlägger en oas?

Med inspiration från kollegan Sofia har jag funnit hur vi vill ha det. På altanens kortsida sätter vi upp ett plank som både ger lä och insynsskydd. På framsidan gör vi en lång kista längst med altanen som fylls med massor av jord. Här ska sedan planteras bärbuskar, typ röda vinbär.

På den remsa sand som sedan blir kvar (framför kistan) anlägger vi en snygg gång av plattor. Mmmm, det känns som det här skulle kunna bli riktigt snyggt. Och trivsamt för den som vill ha en stund för sig själv i solen.

Det där lilla ynkliga gröna vid altanens gavel är syrenbuskar, nyplanterade sedan ungefär en månad. Förhoppningsvis kommer dessa små ynkliga ting inom ett par år att ha utvecklats till ymnig grönska med härligt lila syrenklasar.