Skördemånad

För dig som läst mina tidigare inlägg är det ingen överraskning att jag är lite ledsen och besviken över att sommarsäsongen blev så kort i år. Hela juni var inbäddad i både kyla och regn, och när väl solen gjorde entré fick värmen liksom aldrig fäste. Inte det jag planterade heller.

Den här helgen skrotar vi i stugan. Regnet är precis lika ihärdigt som i juni, kvicksilvret har dock ett högre läge på termometern som möjliggör åtminstone några utomhusaktiviteter innan kläderna är genomsura. Kanske är det tidigt, även här i zon 4, för vinterförberedelser. Men man vet ju aldrig när frostknäppen sveper förbi så det känns lika bra att ta det säkra för det osäkra. Dahlian är därmed uppgrävd och placerad i pappåse i uteförrådet i väntan på att torka något innan knölen får gå i ide i skön bädd av lätt fuktig jordblandad sand.

De små buskiga örterna är också uppe ur Sörfjärdsjorden och planterade i krukor. Tills vidare får de stå på altanen under naturlig bevattning. Så snart fönsterbänk vid köksfönstret är monterad kommer krukorna placeras här för vinterviste. Till våren har jag förberett en ny plats alldeles intill altanen. Nya platsen känns bättre. Dels ramar den in det perenna och dels är örterna lättåtkomliga för sommarens matlagning.


Och så har jag skördat! Lycklig är jag över sockerärtorna som trots allt har vuxit sig stora och buskiga och som blommar intensivt. Förra helgen plockade jag av sådär 25 skidor och denna helg var skörden ganska precis tio färre. Det blir lagom som smakhöjare till kvällens lax som kommer att tillredas i ugn och serveras tillsammans med potatisgratäng och små schyssta grönsaker.

För att du som läser min blogg ska få lite större förståelse för mitt tjat om kall försäsong - här ser du resultatet. Mager skörd av sockerärtor samt sallad och rädisor i storlek som inte kan kallas för annat än ytte-pytte.