Öppen höstträdgård

Den 22 juli anordnade tidningen Land öppen trädgård i hela landet. Över 100 trädgårdar från Lappland i norr till Skåne i söder öppnade sina grindar denna samma dag och visade upp sin sommarprakt. Sommaren är absolut växternas och grönskans middagshöjd, men även hösten har ju sin glöd. Några öppna höstträdgårdar har jag dock inte funnit. Därför hälsar jag dig varmt välkommen till denna digitala variant av öppen trädgård, vår septembersprakande Sörfjärdsträdgård.

Fina röda buskrosen som knoppar först nu.

Gul buskros, inköpt på rea förra hösten. Hinner knopparna slå ut innan frostknäpp?

Det allra bästa, allt det vilda som bara växer och växer!

2012 blev ett lingonår, inte bara i vår trädgård.

Denna vackra har jag stulit med rötter & allt från natursköna Klasviken och stoppat rakt ner i vår sandrika trädgårdsjord. Det känns som blomman har funnit sin nya plats. Här trivs också humlor och bin. 

Vacker vacker, kanske är det en höstglöd? 

Fina röda buskrosen, igen. Här en dag äldre än tidigare foto i detta collage. 

Bäst vinterbäddar man med nedfallna höstlöv. Hos oss finns inga höstlöv!
Inga sommarlöv heller för den delen. Bara en gräslig massa barr. Jag hittade
alternativet på en skönt vissen äng inte långt från stugan och fixade detta
bäddmaterial istället.

Renoveringen - nedräkning

Tänk dig ett smultron. Ett mörkrött, ganska stort och solmoget. Lägg det på tungan och pressa sakta sönder bäret mot gommen. Svälj därefter. En sträng av söt och fyllig smultronsmak sparar sig på smaklökarna. Så gör känslan också, känslan av såväl sötaste smultronet som av säsongens sista sommardag.

Om denna söndag inte är 2012 års sista sommardag, är den garanterat en av de sista. Jag har därför placerat mig, kameran och min dator på förra årets Ernstprojekt, ljugarbänken mot stugväggen på altanen. Solen värmer jeansklädda ben. Tjocktröjan värmer resten av kroppen. Medan grabbarna låter hantverkardonen svinga i storstugan påbörjar jag mitt renoveringsavslut på den här bloggen. Snart dags för nya skrivarämnen.

Typisk Robert, här nästan täckt av reparationsgips.

Den här helgen har vi gjort en jätteinsats i vårt renoveringsprojekt i storstugan. Med en extra semesterdag i bagaget och med familjens hantverkare som följeslagare har vi nu reparationsgipsat alla väggarna i storstugan och tapetserat med Recover. Rummets sista Robert går härmed i graven. Det ska bli riktigt skönt att kunna skåda släta fina väggar utan sprickor och jättelika luftbubblor i tapeten.

Dessutom har bästa hantverkarna satt upp och fogat en blankt vit och glänsande mosaik vid nya köksbänken samt monterat spisfläkten. Nu återstår endast roller med chi-takefärg på de väggar som inte hör till kökshörnet samt lite övrigt småfix. Nästa helg blir därför åter en arbetshelg. Jag känner mig inte lika entusiastisk inför ytterligare ett par dygn i mina lumpna målarkläder som jag gjorde i vintras/våras. Men jag känner absolut en stor entusiasm inför att få ställa upp fina keramiken och den häftiga prinsesstårtan på mina nya öppna kökshyllor.

Blank och glänsande vitfogad mosaik bakom ett resonemang kring montering av köksfläkt. Snart snart är detta en fin och trivsam köksvrå i en fantastisk stuga med hög mysfaktor.

Skördemånad

För dig som läst mina tidigare inlägg är det ingen överraskning att jag är lite ledsen och besviken över att sommarsäsongen blev så kort i år. Hela juni var inbäddad i både kyla och regn, och när väl solen gjorde entré fick värmen liksom aldrig fäste. Inte det jag planterade heller.

Den här helgen skrotar vi i stugan. Regnet är precis lika ihärdigt som i juni, kvicksilvret har dock ett högre läge på termometern som möjliggör åtminstone några utomhusaktiviteter innan kläderna är genomsura. Kanske är det tidigt, även här i zon 4, för vinterförberedelser. Men man vet ju aldrig när frostknäppen sveper förbi så det känns lika bra att ta det säkra för det osäkra. Dahlian är därmed uppgrävd och placerad i pappåse i uteförrådet i väntan på att torka något innan knölen får gå i ide i skön bädd av lätt fuktig jordblandad sand.

De små buskiga örterna är också uppe ur Sörfjärdsjorden och planterade i krukor. Tills vidare får de stå på altanen under naturlig bevattning. Så snart fönsterbänk vid köksfönstret är monterad kommer krukorna placeras här för vinterviste. Till våren har jag förberett en ny plats alldeles intill altanen. Nya platsen känns bättre. Dels ramar den in det perenna och dels är örterna lättåtkomliga för sommarens matlagning.


Och så har jag skördat! Lycklig är jag över sockerärtorna som trots allt har vuxit sig stora och buskiga och som blommar intensivt. Förra helgen plockade jag av sådär 25 skidor och denna helg var skörden ganska precis tio färre. Det blir lagom som smakhöjare till kvällens lax som kommer att tillredas i ugn och serveras tillsammans med potatisgratäng och små schyssta grönsaker.

För att du som läser min blogg ska få lite större förståelse för mitt tjat om kall försäsong - här ser du resultatet. Mager skörd av sockerärtor samt sallad och rädisor i storlek som inte kan kallas för annat än ytte-pytte.