Brytbröd á la muffins

Ända sedan dottern initierade att hon ville ha receptet på min farmors goda kolakakor har jag fått en lätt noja på att baka. Jag bakar givetvis inte varje dag, men hembakat finns numera med när vi bjuder till middag här hemma. Senast var det kära sambons födelsedag.

Självklart bakade jag farmors kolakakor till födelsedagskalaset. En given succé! Efter ett par-tre bakomgångar börjar jag lära mig hur smetens konsistens ska vara för att ge den optimala kakan. Inte för fast, men heller inte för rinnig ger en tunn fin kaka. Jag har också ökat ugnsvärmen från 175 grader till nästan 225 ger en fin knäckig och spröd kant. Den fina böjen får jag genom att tejpa fast bakplåtspapper på ovanänden av 

bänkskåpdörrarna i köket. Jag låter kakorna svalna en aning innan jag försiktigt placerar kaka för kaka över skåpdörrskanten och låter stelna ett par minuter.

Jag har en svärson som inte tål kakao. Inte en gnutta tål han. Och det blir ju en utmaning eftersom de absolut godaste bakverken innehåller choklad. Mustig höghaltig kakao eller mild god mjölkchokladig. Varianterna är oändliga och alla är de goda. Smaskigt goda. Jag ville ha kladdkaka på kalaset. Kladdkaka är nästan tårta. Enkelt dessutom att servera med en skål vaniljglass till. 

Jag googlade på lite olika varianter av kladdkaka och fastnade till slut för en med apelsinsmak. Jätteenkel att baka. Och den blev ju så god! Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran så någon bild blev det inte av underverket. 

Däremot kan jag bjuda på en fräck bild av en misslyckad plåt blåbärsmuffins. Brytbröd á la muffins som en av mina fejsbookkompisar uttryckte det när jag publicerade bilden. Muffinsen blev jättefula, med smakmässigt helt ok. Dock ingen succé. I synnerhet inte om man jämför med vad man åt rent av på kaffebordet. 

Hela plåten misslyckat bak ligger nu i frysen. Tål att bjudas på när det inte finns lyckat bak som konkurrerar.