Vinterfrulle i stugan

För några veckor sedan fyllde sonen tjugosju. Det blev lite knepigt att få ihop hela familjen varför vi till sist enades om att skippa kvällssamvaro och istället träffas över en god brunch hemma i vårt kök. Det blev en kalastillställning med en buffé av rätter alla tagna från samma SvD-länk anno 2011. Det godaste av dem alla var müslin. Eller granula som det egentligen heter. 

Den här helgen är stughelg. Myshelg i stugan. Inte ett vettigt handtag kommer vi göra, förutom att låta härligt vårtrevande sol värma våra vinterkyliga ansikten. Och så ska vi åka spark. Och äta gott. Både lördag & söndag, från morgon till kväll!

Vad är då en sol- och gourmethelg utan det där lilla extra på frukostbordet? Det där litet onyttiga som tar smaklökarna till nirvana och ger magen en mjuk fin mättnadskänsla. Müslin från födelsedagsbrunchen är numera en gourmettradition i stugan.

6 dl havregryn
2 dl kokosflingor
1 dl grovhackade valnötter
1 dl grovhackade sötmandlar
1 dl solrosfrön
2 msk kanel (fast det glömde jag den här gången)

Blanda ihop i en bunke och komplettera med
100 g smält smör
2 dl sirap

Rör så allt blir lite småklumpigt. Strö därefter ut på bakplåtsklädd plåt och grädda ungefär 160 graders ugnsvärme, längst ner, i cirka 30 minuter.

Låt svalna, färdigt att servera.

Inte ett dugg nyttigt, men gott så det förslår!

Brytbröd á la muffins

Ända sedan dottern initierade att hon ville ha receptet på min farmors goda kolakakor har jag fått en lätt noja på att baka. Jag bakar givetvis inte varje dag, men hembakat finns numera med när vi bjuder till middag här hemma. Senast var det kära sambons födelsedag.

Självklart bakade jag farmors kolakakor till födelsedagskalaset. En given succé! Efter ett par-tre bakomgångar börjar jag lära mig hur smetens konsistens ska vara för att ge den optimala kakan. Inte för fast, men heller inte för rinnig ger en tunn fin kaka. Jag har också ökat ugnsvärmen från 175 grader till nästan 225 ger en fin knäckig och spröd kant. Den fina böjen får jag genom att tejpa fast bakplåtspapper på ovanänden av 

bänkskåpdörrarna i köket. Jag låter kakorna svalna en aning innan jag försiktigt placerar kaka för kaka över skåpdörrskanten och låter stelna ett par minuter.

Jag har en svärson som inte tål kakao. Inte en gnutta tål han. Och det blir ju en utmaning eftersom de absolut godaste bakverken innehåller choklad. Mustig höghaltig kakao eller mild god mjölkchokladig. Varianterna är oändliga och alla är de goda. Smaskigt goda. Jag ville ha kladdkaka på kalaset. Kladdkaka är nästan tårta. Enkelt dessutom att servera med en skål vaniljglass till. 

Jag googlade på lite olika varianter av kladdkaka och fastnade till slut för en med apelsinsmak. Jätteenkel att baka. Och den blev ju så god! Tyvärr var jag inte snabb nog med kameran så någon bild blev det inte av underverket. 

Däremot kan jag bjuda på en fräck bild av en misslyckad plåt blåbärsmuffins. Brytbröd á la muffins som en av mina fejsbookkompisar uttryckte det när jag publicerade bilden. Muffinsen blev jättefula, med smakmässigt helt ok. Dock ingen succé. I synnerhet inte om man jämför med vad man åt rent av på kaffebordet. 

Hela plåten misslyckat bak ligger nu i frysen. Tål att bjudas på när det inte finns lyckat bak som konkurrerar.

Godaste chilin - forever

Jag är snart 54 år gammal och jag har aldrig gjort ett långkok. På min spis har aldrig kalops eller dillkött puttrat. Där har aldrig fläsklägg och rotmos heller tillagats. Idag är premiärdag. Långkokspremiär.

Jag har en suverän samboson. En snart tvåbarnsfar som tillbringar åtminstone en vecka varje sommar tillsammans med oss i stugan. Den veckan njuter vi av matservice på hösta nivå. Det mest fantastiska anrättar han på grillen. Eller vid spisen. Hemmavid lagar han också mat. Vissa av rätterna lägger han ut på sin blogg. Däribland sin heta chili anno 2010.

Idag, när jag gör mitt livs första långkok, använder jag jag kära sambosonens recept. Blir du sugen? Kika gärna in på hans blogg. Om inte annat för att njuta av ett osedvanligt underhållande sätt att skriva recept på :-).

http://papidaniel.blogspot.se/2010/01/chili-in-progress.html

Ha tålamod säger Daniel i sin blogg. Det var tur att han skrev det. Under flera timmar var jag övertygad om att misslyckad rätt var nära förestående. Men så plötsligt så hade vätskan kokat ner och köttet börjat dela på sig. Med några hjälpande tag med trägaffeln var sedan chilin ett faktum.

Jag lät benet koka med och när chilin blivit sådär klar att köttet började tråda sig hade så gott som all vätska också kokat ner. Så snart träsleven gjort sitt var grytan färdig att servera. Texmex på köttfärs - släng dig i väggen. Från och med nu är det långkok som gäller.

Farmors kolakakor

En liten, kort och enkel sms-fråga från dottern i morse gav mig inspiration till pyssel i köksvrån här i stugan. Det var receptet till kakorna som jag hängde runt kanten på diverse skålar som efterfrågades. Farmors kolakakor. Godaste kakorna i hela världen!

När mina barn var små bakade jag ganska ofta farmors kolakakor. Jag hade dock inga bockhjälpmedel att tillgå, så om kakorna skulle bli mjukt böjda på mitten fick det bli kanthäng på kökets bestånd av bunkar och skålar. Numera är det inte så noga med vikningen. Kakorna är suveränt goda, även i platt skick.

Receptet
4 dl vetemjöl
2 dl strösocker
140g smör (smält)
2 dl sirap
3 tsk ingefära
2 msk grädde el mjölk

Blanda samman alla ingredienserna och klicka ut matskedsstora klicka på en bakplåtspappersklädd plåt.

Fyra rader med tre klickar på varje rad får det plats på plåten. Tre plåtar blir det av den här satsen. Totalt 36 kakor.

Grädda i lite drygt 175 graders ugnsvärme.

Sugen på att baka? Gör dubbel sats för säkerhets skull, kakorna blir sjukt goda!

Snilleblixt under pågående kökspyssel, så här kan man ju göra!

Tänk på att hänga kakorna medan de fortfarande är heta så att de får den där fina mjuka böjen. Och glöm för guds skull inte att klä skåpkanten med smörpapper, kakorna är gräsligt feta!

Upplagt och klart i lantköks-trevliga näverkorgen.

Vi har skaffat hund

Detta var förälskelse vid första ögonkastet. Fast jag försökte låta bli. Han ignorerades vid både första och andra varvet. Det var när vi var klara och på väg att åka som jag vände i dörren och fångade honom. Nu bor han i stugan och har fått sin plats vid en av innerdörrarna.

-Fast egentligen skulle de inte behövas, säger försäljaren på Mio Möbler när jag frågar om han är tillräckligt tung får att hindra dörren från att glida igen. Har man innerdörrar som inte kan stå i öppet läge får man väl rikta upp huset.

Han skämtade säkert, och förstod säkerligen inte hur rätt han hade. Men så har han ju inte träffat Byggare Robert - han som byggde vår stuga. För i vår stuga finns inte en vinkel som är rak eller en skarv som är tät. Här är inte ett hörn fritt från skrynkliga tapeteter och här finns inte en dörr som själv orkar stå i öppet läge. Här är, med andra ord, mycket som behöver riktas.

Och här är en liten dörrhund, med extra tyngd i baken, väl behövd och mycket välkommen till stugfamiljen.