Godaste soppan, kanske i skuggan av en spaljé

Snön ligger meterdjup utanför stugan. Tallarna är djupt gröna och det lilla lövträdsbestånd vi har är kala vintersömninga grenar som sticker upp lite här & där. Om några månader är drivorna med snö smälta och vi börjar återigen njuta av solen på altanen och middagar vid grillen. Det känns avlägset på något vis. Väldigt avlägset!

Trots avlägsen känsla så kommer sommaren. Ofta snabbare än man riktigt tänker sig, och lika snabbt övergår de varma fina månaderna i kyligare höst. Så vill man hinna med mycket måste det också planeras. Vår sommar 2013 kommer att bli altanens och spaljéns år. Altanen vid stugan ska höjas till samma nivå som uteplatsen under taket. Altanen behöver också stadgas för att inte rasa under vinterns höga och tunga snödrivor.

Vid lillstugan har vi ju vår ljugarbänk. En schysst altan mitt under värmande sol som kommer att skuggas av en syrenhäck. Några år dröjer det dock med den skuggan, häcken planterade vi i somras. På gaveln mot allmänningen bakom lillstugan har vi inget insynsskydd alls. Visserligen är det ingen större trafik där, men det skulle nog kännas mer privat med en spaljé som gränsar av det allmänna mot vår plats i solen. I Hus & Hem nr 11, 2012 har jag hittat en snygg stilren, komplett med instruktioner och måttanvisningar, som vi skull kunna använda delar av.

Nåväl, än är det inte sommar så än finns inget spännande byggprojektet att skriva om. Men den som väntar på något gott .....

Under tiden kan jag tipsa om världens godaste soppa som kära dottern och hennes sambo bjöd på under julhelgen. Soppan var så god att jag måste dela med mig av den här:

Grön linssoppa 4 personer

'
2 msk smör

1 stor gul lök

3 vitlöksklyftor

1/2 tsk red chili flakes

1,3 liter grönsaksbuljong

3,5 dl gröna linser

125 ml kokosmjölk

1/4 tsk salt

3 msk smör

1 tsk curry

hackad gräslök

'

Gör så här:

Smält smör på ganska låg värme i en kastrull och blanda i hackad gul lök och pressad vitlök. Rör tills löken har blivit mjuk.

Häll i grönsaksbuljongen, linserna och chiliflaksen. Låt sjuda tills linserna är mjuka. Beroende på vilka linser du använder (hela eller delade) varierar koktiden, allt från 20-50 minuter. I slutet av koktiden häller du i kokosmjölk och salt. När linserna är mjuka tar du kastrullen från plattan och gör soppan slät med hjälp av en stavmixer.

Medan soppan sjuder hackar du gräslöken och häller upp i liten serveringsskål. Gör samtidigt currysmöret. Smält smöret i en stekpanna. När smöret blivit lite brunt och doftar nötaktigt blandar du i curryn. Smöret ska serveras nyvarmt i en skål på sidan om soppan. Gästerna häller i mängd efter eget tycke och smak. 

Vill man kan man servera soppan tillsammans med rustikt bröd, italienska charkuterier och mellanlagrad ost.

Vi verkar ha fått besök av råttor ...

Grisen är stympad.

Snöbollsstaketet försvinner, marshmallow för marsmallow.

Någon har börjat knapra på taket.

Jordbävning eller bulldozers? Oavsett, 2012 års pepparkakshus är rivet.

En mycket lyckad produktutveckling

Lyckan, mitt i en förkylning, är att hitta balsamnäsdukar som dessutom är preparerade med menthol. Näsdukens sammetslena yta besparar verkligen näsan och förhoppningsvis rider jag ut förkylningen utan att utseendemässigt förväxlas med julens Rudolf.

Och mentholen, jisses vilken deja-vu. Jag landade i barndomens Vickstift. En inhalator i storlek som en Lypsyl som placerades lite lätt under en näsborre i taget. Därefter gjorde man en djup inandning. Vickstiftet verkade som en lagom schysst stamspolning. Förkylningen var som puts-väck och man kunde återigen andas normalt genom näsan. Åtminstone en liten stund!






Jag tror inte Vicks inhalator finns på marknaden idag. Däremot känner jag numera till Kleenex. En näsduk, len som balsam, preppad med menthol. Sätt näsduken framför näsan och gör en djup nasal inandning. Njut en liten stund av mentholens renande verkan.

Näsduken är dessutom utmärkt att snyta sig i!

Liten Sörfjärdsstuga blir pepparkakshus

När jag var liten så gjorde vi alltid en krubba som ställdes upp på skådbar plats i lägenheten. I krubban fanns lilla Jesusbarnet - givetvis! Och en himla massa andra figurer såsom de tre vise männen, lamm, hästar, kor och grisar. Jag tror också att det placerades tomtar i alla dess former i krubbans närhet. Köpta tomtar och pappersslöjdstillverkade.

Jag förde traditionen vidare. Nästan. Någon julkrubba är inte mina barn uppväxta med. Prefabricerat pepparkakshus däremot. Varje jul klistrade vi ihop Mor Annas och täckte taket med nonstop och kristyr. Kristyr användes också till knutar och fönsterfoder, kladdigt spritsat ur strutar gjorda av smörpapper. Hela härligheten placerades i bokhylla där omgivningarna kläddes i bomull och landskapet fylldes med tomtar, granar och en massa renar och andra julmåsten.

Det höll på att bli prefabricerat i år också. Väl förberett dessutom. Redan i mitten av november tillbringade vi en helg i stugan tillsammans med dottern och svärsonen. Pepparkakshus var på agendan. Nonstop, geléhallon och skumtomtar var inhandlade tillsammans med Mor Annas pepparkakshussats. Så snart vi öppnat paketet insåg vi att helgen behövde planeras om. Det här var utom rimlighet för att ens kunna laga.

Lika bra var väl det. Jag tänkte om och beslutade att nu gör vi allt från grunden. Vi gör en pepparkaksminiatyr av stugan. Nemas problemas. Jag hämtade ritningar från Hälsingestugan och räknade om i skala någonting. Denna pappersmodell fick nu tjäna som mall för det verkliga pepparkakshuset.

Jag slaktade pappersmodellen och använde de olika delarna som mallar i pepparkakshusbaket. Pepparkaksdegen kavlades i så stora bitar som möjligt på bakplåtspapper. Därefter placerades mallen ovanpå och jag skar ut husdelen i degen. Hela byggbiten, som forfarande låg på bakplåtspapper, flyttade jag över till plåt och gräddade i ungefär 225 graders ugnsvärme. Det är viktigt att man gräddar länge. Kakan ska inte bli god att äta. Den ska bara bli hård och stadig att använda som byggelement. Just denna del tog jag ut för tidigt ur ugnen. Den var alldeles för mjuk och vek sig på flera ställen när jag skulle montera det.

Delmål husgrunden = nästan klar. Det är här jag inser att taket, trots att båda bitarna numera är riktigt hårdgräddade, måste stadgas upp.

Bärande vägg monterad!

Huset färdigt att garneras.

Nu är plåttaket lagt. Vi använde svarta lakritsknappar. Samma sak som Nonstop, fast svarta och med lakritsfyllning. Och vi använde svart salmiakströssel. Varannan rad laktritsnonstop, varannan rad strössel. Vit kristyr användes som lim. Det som droppade ner blev snö, eller istappar.

Lärdomar inför nästa jul. Gör inköpslista, så glöms inte salta pinnarna som skulle ha använts för staket. Då glöms heller inte bomullen som skulle använts som snö. 

Skär ut hål för fönster och dörrar redan i mallen så att detta är klart när delarna gräddas. Sen kan gelatinblad användas som fönster. Man borde kunna preppa gelatinbladen med fönsterspröjsarna. Och så skulle det vara ballt med trädgårdsmöblerna i pepparkaksformat också. Och familjen som tomtekarikatyrer. Så nog finns det utvecklingsmöjligheter.

Dotter och svärson, bästa takläggarna!

En enkel fredagsfalu

Vilket skräpväder vi har kört upp till stugan i. Ömsom snö och ömsom dimma. Ibland var det nödvändigt med dimljus och ibland var det verkligen inte nödvändigt. Det hade dock inte bilen framför koll på. Hur gör man egentligen för att uppmärksamma framförvarande bil att de har dimljuset tänt. Och att det bländar?

Den här helgen har vi handlat enkelt. Falukorv och nötfärs, potatis och färdig färsk potatisgratäng. Och i kylen finns jättestora oliver, soltorkade tomater i olja, purjo, rotfrukter, matlagningsgrädde. En massa gott att kombinera. Det ägnar jag nog morgondagen åt.

I kväll fick det bli falukorvsaktigt! Det ser inte så pjåkigt ut, eller hur? ICA har lanserat Nötkorv. Nästan som falukorv, fast med mer nötkött än vad falukorvsreceptet föreskriver. Till detta gjorde jag stuvad potatis på Creme Fraîche smaktoppat med vitlök. Persilja som garnering. 

Riktigt gott, som sagt var. Och det smakade fint med rödvin därtill!

Goa vänner och go' middag

Jag har, en gång i tiden, varit ett riktigt esse i köket. Att komma som gäst hem till mig var en garanterad smakupplevelse där jag lade lika mycket själ i maten som i dukningen. 

Det är inte en gång i tiden längre. Men ibland vaknar den där gamla matådran inom mig. Då får tungans smaklökar och ögats visioner fritt spelrum. Den här helgen blev en sådan helg. Efter en skön lördagsfrukost med kaffe, knäckemackor med god ost och några artiklar i DN som fångade äntrade vi Bromma Blocks.

Två självscanningskassar fylldes med sparrispotatis, oxfilé, röda söta små fina tomater, rödlök, jordgubbar, kivi, bananer, glass, blåmögelost, små delikatessknäckebitar, fikon och fikonmarmelad. Med utskrivet recept från Tasteline belägrade jag därefter köket. 

Tunt skivad sparrispotatis i smord ugnssäker form. Tillaga i 225 graders ugnsvärme i cirka 40 minuter. Den första kvarten ska formen vara täckt av till exempel aluminiumfolie.

Fräs oxfilen runt om i smör i het panna och låt den därefter eftersteka under lock på mycket svag värme i sådär 10-15 minuter. Låt filén därefter vila några minuter innan du skär den i centimetertjocka skivor. Skivorna lägger du ovanpå den gräddade potatisen.

Mosa samman finklippt persilja och några pressade vitlöksklyftor med rumsvarmt smör. Lägg kryddsmöret i klickar ovanpå oxfiléskivorna. Grädda i 250 graders ugnsvärme i cirka 5 minuter. Servera direkt.

En sallad på små fina röda tomater och röd lök smakar fint till. Hackad persilja som blivit över från kryddsmöret är fint att strö över. Ringla över lite olivolja. Färdigt att servera.

En joker på bordet. Jag hade förberett efterrätten Gino och fått några jordgubbar över. Dessa skivade jag och kryddade med grovmalen svartpeppar samt ringlade över olivolja. Jordgubbarna blev fantastiskt fina i den lilla geléskålen på bordet, dock förblev dessa en joker. Bedårande, men smaken passade inte riktigt in i sammanhanget!

Nu väntar vi bara på att kvällens gäster ska komma. Små delikatessknäckebrödbitar är bredda med blåmögelost och toppade med både fikon och fikonmarmelad. Mousserande serverades därtill. Mycket gott!

En kopp kaffe, och något för matsmältningen, avslutade en mycket god och trevlig middag.