Hemodlat och närproducerat

Jag har ju tidigare berättat att vi har vår stuga på en tallmo. Trädgården är, förutom mina idoga planteringar av blomsterprakt, vildväxande. Här finns massor av ljung, riviga enbuskar och djuplila rallarrosor. Här finns också både lingon och blåbär. 

Det är en ganska häftig känsla att ströva lite lätt på egna tomten och plocka blåbär. Inga förberedelser såsom stövlar, matsäck och plasthinkar behöver jag tänka på, det är bara att kliva ut i trädgården och börja plocka! Under skön eftermiddagssol i går fick jag ihop en rågad liter. Känslan var fantastisk, jag kan gott föreställa mig att den är i det närmaste jag kan komma med en svampplockares som just plockat en korg. Man vill ha mer! Jag utvidgade därför mitt område till allmänningen i närheten. Här var jag dock inte först på plan, men lyckades få ihop ytterligare en liter genom att plocka rent alla spridda skurar som tidigare plockare missat. Förutom denna fantastiska Philip von Schantz räckte skörden till fina blåbärsgrottor. Resten landade, förpackat i små plastpåsar, i frysen för att senare användas till sylt eller smaksättning av frukostfilen.

Mat är en ständig källa till glädje här i stugan. Kanske är det skogsluften som suger eller kanske är det bara känslan av ledighet och evig tid som gör att vi lägger ner mer engagemang i såväl tillagning som smakkombinationer. Speciellt mycket matglädje får vi när sambons son med familj är på besök. Daniel är webbutvecklaren som har gourmetmatlagningen i fingerspetsarna. Alla ingredienser Daniel hanterar är en fröjd för ögat och karatrikt guld för gommen. Under Daniels besök här i veckan har vi till exempel fått njuta av lax med rubbing av sesamfrön tillsammans med hickorymarinerad fänkål. Soya- och whiskymarinerad entrecote satt också fint på smaklökarna.

Daniel bjuder på enkel mat också. Enkel och välsmakande. Med ICAs grovmalda färs på högrev har vi slukat perfekt grillade hamburgare tillsammans med ett fylligt glas rödvin.

Östen med resten

Vår stuga är, som jag säkert tidigare nämnt, belägen på södra norrlandskusten. Här kan du svänga av E4:an vid Gävle och tuffa ända upp till Sundsvall på små vägar där du passerar gamla bruksmiljöer, fiskeläger, havsbad och naturreservat. Utefter vägen finns massor av små caféer och restauranger att rasta vid och havet erbjuder ett flertal sandstränder att lägga ut sin handduk på. Jungfrukusten är för mig nyupptäckt i och med köpet av stugan och har sedan dess blivit min oas.


Mellanfjärden är en av flera charmiga små fiskebyar som har lyckats erbjuda turismen fina sommarupplevelser utan att ge avkall på den gamla genuina miljön. Konsthantverksboden är inhyst i ett stort hamnmagasin i två plan. Som jag skrev i tidigare blogginlägg finns här endast kvalitet till försäljning. Kvalitet tillverkat av regionens främsta konsthantverkare.

Vägg i vägg med hamnmagasinet finns Mellanfjärdens teater, en enkel teater med cirka 200 sköna teaterfåtöljer. I augusti varje år ger man föreställning här. Anders och jag har gått på Mellanfjärdsteatern sedan 2010, i år blir det vårt tredje besök. Vi kommer att se The Ladykillers.

I onsdags uppträdde Östen med Resten. Mellanfjärdens teater var slutsåld till sista plats och hela salongen njöt av svängig musik och mycket humor. Två timmars fullt ös där också gästartisten Sofia Rapp Johansson sjöng egna visor.

Vi förstod snabbt att Sofia Rapp Johansson haft ett tufft liv. En av hennes visor var skriven utifrån en dikt som hennes mamma skrivit. Sofias mamma dog av en överdos och dikten var en av de ting som  hon lämnade efter sig.

Texten var stark och handlade om drogen som alltid står i vägen för kärleken och samhörigheten. Jag blev tårögd, budskapet träffade direkt. Den träffade inte för att jag själv någonsin gått på droger. Inte heller har min mamma gjort det (men efter sin pensionering lät hon en sakta groende alkoholism få härja fritt vilket ledde till stora problem och mycket förnedring fram till hennes död). Jag träffades eftersom jag har två mycket nära släktingar som är uppväxta med en mamma låtit sin mammaroll verka i skuggan av narkotikan. Jag vet inte allt om deras uppväxt, men jag har på långt senare år fått veta och förstå hur illa och starkt detta påverkat dem.

Utöver texter med starka budskap är Sofia Rapp Johansson en suverän artist med en fantastisk sångröst. Jag googlade på henne efter showen och fick en stor mängd träffar. Lyssna på henne!

Lantlig svensk hälsingekeramik

I Mellanfjärden, cirka en mil söder om Sörfjärden, finns en liten fiskeby. Ett smultronställe för turisten och en lisa för den själ som söker ro. Här finner du restaurang Sjömärket, en pärla som också har en utmärkelse i White Guide 2012. Här finns hotell & pensionat, en liten fiskebutik, en pytteliten handelsbod med fik, sommarteater och en konst- och hantverksbod.


Hantverksboden är helt klart kvalitetsunik som samlar Hälsinglands bästa hantverkare under ett tak med gemensam utställning och försäljning. Här finner du kläder i stil med Gudrun Sjödén, järnsmide, textilkonst, akvareller, träsniderier, glas, trasmattor och keramik. Jag vill med det absolutaste markera att detta är en butik med varor av signifikant kvalitet och hantverkarstolthet. Inget massproducerat turist-tjosan och inget loppisskrot. Detta är en butik som ger ögat en fröjd. I denna butik har vi hittat mycket fint till vårt kök i stugan. Här har vi också hittat vår egen hovleverantör av kaffe- och äggkoppar, djuptallrikar med mera.

I år har dock vår favorit, Margareta Erwald, lämnat sitt engagemang i Mellanfjärden. Men hon finns ju kvar på sin fina hälsingegård i Högs Hallsta alldeles vid Hudiksvall så vi tog oss en tur dit för att ersätta vår trasiga djuptallrik med en hel dito.

Inte helt otippat kom vi hem med fler än en djuptallrik. Dessutom kompletterade vi med ett serveringsfat samt en häftig liten keramikfågel på metallstång som nu vaggar så skönt i vår trädgård!

Hos Margareta Erwald har vi nog funnit bröllopspresenten! Anders och jag är medbjudna på svärsonens brors bröllop som sker i Washington DC i augusti. Vi är mycket spända och förväntningsfulla inför resan. Den svåraste uppgiften för oss är bröllopspresenten. Glädjande nog kommer alla mina barn med respektive på besök i helgen så vi kommer nog göra en tur till vår favoritkeramiker där brudgummens bror själv kan titta, klämma och känna för att bedöma om denna ganska typiska svenska design kan passa ett ungt amerikanskt par.

Tekoppar på fat - eventuellt på väg till Amerika.
www.erwaldkeramik.se

Om en gäststuga

När vi köpte stugan ingick ett friggebodsbygge i köpet. Friggeboden blev vår första riktiga kontakt med säljaren. I början artade sig bygget riktigt bra. Gänget jobbade ihärdigt och avrapporterade med såväl foton som filmer. Allt gick så bra att vi också bad dem att fixa interiören. Vi kom överens om glasfibertapet och Stockholmsvitt på toaletten samt recover i resten av stugan. Recovern skulle vi måla själva.

Detta skulle vi aldrig bett dem göra! Jag tror att jag glömde andas är jag tittade in i lillstugan efter slutfört arbete. Bara färgen på toaletten fick mig gråtfärdig. Det var inte stockholmsvitt på väggarna, det var grafitgrått. 

Precis som graffitikonstnärer taggar sina konstverk taggar vår säljare sitt renoveringsarbete. Skillnaden mellan dessa två är skickligheten i arbetet. Oavsett vad man anser om graffiti som en konstart så är det välgjort. Utfört arbete i vår gäststuga var inte i närheten av välgjort, däremot vältaggat i form av skrynkliga tapethörn, stora luftbubblor i tapeten, skarvade dörr- och fönsterfoder samt färg- och spackelskvättar både här och där.

Det var med tungt sinne vi i februari för lite drygt två år sedan gav oss iväg till Hudiksvall och införskaffade allt nödvändigt för att återställa gäststugan. Allt arbete i toalettutrymmet fick vi ta ner, därefter gjorde vi om och rätt. Bredspackling och slipning tills underlaget var jämnt. Tapetsering med glasfiberväv och därefter en lätt gråbruten vit färg. Stockholmsvita väggar.

I stora rummet lade vi inte ner samma energi. Det som var använt istället för recover var ett tunnt fliselinliknande material. Jag vet inte om denna "fliselin" är tänkt som ett väggmaterial och vad den i så fall ska fylla för funktion. På vår vägg fyllde den ingen funktion alls, tvärtom. Bristfällig spackling lyste igenom och antalet luftbubblor, skrynklor och veck var oändligt. Vi hade inte riktigt energi för att göra om utan vi nöjde oss med att eliminera luftbubblorna med hjälp av rakblad och lim. Detta ångrar jag idag. Trots fin väggfärg och trevlig möblering är skavankerna på väggarna i stort sett det enda jag ser när jag kliver in i stugan.

Luftbubblor i glasfiberväven, otäta hörn och skarv utanpå glasfibertapeten. Inte så konstigt att jag var gråtfärdig när jag såg resultatet!

Båda bilderna visar området precis ovanför entrédörren. Dörrfodret är skarvat. Luftbubblor i "recoverfliselinet" i kombination med inget underarbete alls får en verkligen att hålla sig från skratt.

Färdig toalett! Nu är väggen helt slät och i korrekt färg. Toalettporslin och badrumsskåp är på plats, precis som belysning och varmvattenberedare.

Vi är mycket nöjda med resultatet!

Rummet med trinettkök, våningssäng och väggfast fällbord med stolar.

Fönster och tak kommer att målas vita. Jag föreställer mig gardinkappor av fina gamla lakan med brodyr. Det kanske blir några loppisbesök om detta regniga semesterväder håller i sig ....

Trädgårdssöndag

Vår stuga är kustnära belägen i södra Norrland. Området är ett sommarstugeområde med ungefär tio år på nacken. Det typiska i vårt område är ljung, blåbär och lingon samt pinnraka furor på en sandmo. Området är livfullt, inte en stuga är den andra lik. Mellan trädgårdarna är det också hyfsat stor variation. Ett flertal sommartugeägare har satsat på öppna ytor med fina gräsmattor och andra har mer boat in sig bakom häckar och gärdsgårdsstaket. Vi, och många med oss, har valt att behålla det vilt växande.


Jag har stora ambitioner med min trädgård där jag vill att det vilt växande ska finna harmoni och samklang med det odlade. Jag ser ljung, lingon- och blåbärsris, grästuvor och rallarrosor samsas med vackra rosbuskar, dahlior, prästkragar och lavendel. Tänk dig en rosbuske där djupt röda rosor står tätt intill en buskig ljung som sprakar i lila. Eller snödroppar ihop med vårens första tussilago.

Ett hyfsat enkelt projekt tänkte jag när jag satte igång. Inte så enkelt har det visat sig.

Vår stuga står, som sagt, på en sandmo. En gammal havsbotten. Under det ganska tunna jordlagret är här sand. Sand, sand, sand, sand. Trots att jag preparerar groparna med U-jord är det svårt att få blomstren att rota sig och att trivas. Ägnade höstens sista dagar åt att sätta lök. Pärlhyacinten tronade fint från sin plats i trädgården, men av alla tulpanlökar jag satte var det endast fåtal som tittade upp. Samtliga var hårt ansatta. Bladen var liksom perforerade och blomman nådde inte högre än bladroten.

Andra växter som inte har uppskattat de naturliga förutsättningarna i vår trädgård

Jag vattnar och håller tummarna för att Jättevallmon ändå ska ta sig..... det skulle ju vara så vackert med de fina röda blomstren mot den väderpinade gärdsgården bakom. Praktriddarsporren måste jag dock inse är ett lik. Endast namnskylten och ett par torra stänglar återstår. 

En heldag med sekatör, kratta och trimmer
Idag är sista söndagen innan vår semester startar. Solig söndag. Varm söndag. Trädgårdssöndag. Äntligen! Från vårt köksfönster, med målarpensel i handen, har jag kunnat se hur vildgräset vuxit sig högt och spridit sig okontrollerat i trädgården. En trädgårdsvy jag verkligen inte uppskattat.

Solen, värmen och trimmern gjorde idag underverk tillsammans. Vildgräset är ansat och ståtar nu i fina tuvor där axen vajar mjukt och harmoniskt i vinden. Sprätigt spridda rallarrosor är borta och prästkragsliknande blommor på dillstjälkar är uppdragna med rot och allt. Kvar bland grästuvor, ljung och lingonris finns nu röda och vita klöver och styvmorsvioler.

Jag kan också med glädje konstatera att det är ett flertal planteringar från i fjol som överlevt vintern och rotat sig fint i vår vildväxande trädgård. Utöver prästkragarna, jättedaggkåporna, lupinerna och aklejan verkar alla rosbuskar ha rotat sig fint.

Köket går i sommardvala

Nu börjar nedräkningen till semester och under semestern vill vi inte ha några inomhusmåsten som hänger över oss. Vi har därför fokuserat på köksduglighet den här helgen. Jag är mycket nöjd och låter nu reparationsgips, Recover, kakel, målarfärg, spisfläkt, vägghyllor och fönsterfoder gå i sommarvila.

Eftersom köket är ett hörn av storstugan har vi valt att ge själva köksdelen en egen färg. Den delen är nu helt klar. Köket blir grönt, en härligt mjuk harmonisk grön färg som matchar både till väggen som blir Chi Take och till soffan som är kaxigt lila.

Köksbänkarna är nu helt på plats och väl fästa i bänkskåpen. Bänken är en 4 cm tjock skiva av gedigen ek med räta vinklar. Räta vinklar som ogenerat avslöjar innerväggens Roberts! Små skavanker av förre ägaren (som också byggde huset) som vi löser genom en gummitätning som på vissa ställen pressas ner i springan mellan vägg och träskiva. På andra ställen var springan mellan vägg och bänkskiva så luftig att tätningen fick limmas fast. Därefter kunde vi täta med silikon mellan bänkskiva och vägg för att avslutningsvis stryka hela bänkskivan med olja.

Sommarklart! Nu är skåpen fyllda med torrvaror och köksredskap. Allt lättillgängligt och nära till hands. Sommarens goda middagar och sköna frukostar fixar vi lätt från denna fina hörna!