Godaste soppan, kanske i skuggan av en spaljé

Snön ligger meterdjup utanför stugan. Tallarna är djupt gröna och det lilla lövträdsbestånd vi har är kala vintersömninga grenar som sticker upp lite här & där. Om några månader är drivorna med snö smälta och vi börjar återigen njuta av solen på altanen och middagar vid grillen. Det känns avlägset på något vis. Väldigt avlägset!

Trots avlägsen känsla så kommer sommaren. Ofta snabbare än man riktigt tänker sig, och lika snabbt övergår de varma fina månaderna i kyligare höst. Så vill man hinna med mycket måste det också planeras. Vår sommar 2013 kommer att bli altanens och spaljéns år. Altanen vid stugan ska höjas till samma nivå som uteplatsen under taket. Altanen behöver också stadgas för att inte rasa under vinterns höga och tunga snödrivor.

Vid lillstugan har vi ju vår ljugarbänk. En schysst altan mitt under värmande sol som kommer att skuggas av en syrenhäck. Några år dröjer det dock med den skuggan, häcken planterade vi i somras. På gaveln mot allmänningen bakom lillstugan har vi inget insynsskydd alls. Visserligen är det ingen större trafik där, men det skulle nog kännas mer privat med en spaljé som gränsar av det allmänna mot vår plats i solen. I Hus & Hem nr 11, 2012 har jag hittat en snygg stilren, komplett med instruktioner och måttanvisningar, som vi skull kunna använda delar av.

Nåväl, än är det inte sommar så än finns inget spännande byggprojektet att skriva om. Men den som väntar på något gott .....

Under tiden kan jag tipsa om världens godaste soppa som kära dottern och hennes sambo bjöd på under julhelgen. Soppan var så god att jag måste dela med mig av den här:

Grön linssoppa 4 personer

'
2 msk smör

1 stor gul lök

3 vitlöksklyftor

1/2 tsk red chili flakes

1,3 liter grönsaksbuljong

3,5 dl gröna linser

125 ml kokosmjölk

1/4 tsk salt

3 msk smör

1 tsk curry

hackad gräslök

'

Gör så här:

Smält smör på ganska låg värme i en kastrull och blanda i hackad gul lök och pressad vitlök. Rör tills löken har blivit mjuk.

Häll i grönsaksbuljongen, linserna och chiliflaksen. Låt sjuda tills linserna är mjuka. Beroende på vilka linser du använder (hela eller delade) varierar koktiden, allt från 20-50 minuter. I slutet av koktiden häller du i kokosmjölk och salt. När linserna är mjuka tar du kastrullen från plattan och gör soppan slät med hjälp av en stavmixer.

Medan soppan sjuder hackar du gräslöken och häller upp i liten serveringsskål. Gör samtidigt currysmöret. Smält smöret i en stekpanna. När smöret blivit lite brunt och doftar nötaktigt blandar du i curryn. Smöret ska serveras nyvarmt i en skål på sidan om soppan. Gästerna häller i mängd efter eget tycke och smak. 

Vill man kan man servera soppan tillsammans med rustikt bröd, italienska charkuterier och mellanlagrad ost.

Vi verkar ha fått besök av råttor ...

Grisen är stympad.

Snöbollsstaketet försvinner, marshmallow för marsmallow.

Någon har börjat knapra på taket.

Jordbävning eller bulldozers? Oavsett, 2012 års pepparkakshus är rivet.

En mycket lyckad produktutveckling

Lyckan, mitt i en förkylning, är att hitta balsamnäsdukar som dessutom är preparerade med menthol. Näsdukens sammetslena yta besparar verkligen näsan och förhoppningsvis rider jag ut förkylningen utan att utseendemässigt förväxlas med julens Rudolf.

Och mentholen, jisses vilken deja-vu. Jag landade i barndomens Vickstift. En inhalator i storlek som en Lypsyl som placerades lite lätt under en näsborre i taget. Därefter gjorde man en djup inandning. Vickstiftet verkade som en lagom schysst stamspolning. Förkylningen var som puts-väck och man kunde återigen andas normalt genom näsan. Åtminstone en liten stund!






Jag tror inte Vicks inhalator finns på marknaden idag. Däremot känner jag numera till Kleenex. En näsduk, len som balsam, preppad med menthol. Sätt näsduken framför näsan och gör en djup nasal inandning. Njut en liten stund av mentholens renande verkan.

Näsduken är dessutom utmärkt att snyta sig i!

Liten Sörfjärdsstuga blir pepparkakshus

När jag var liten så gjorde vi alltid en krubba som ställdes upp på skådbar plats i lägenheten. I krubban fanns lilla Jesusbarnet - givetvis! Och en himla massa andra figurer såsom de tre vise männen, lamm, hästar, kor och grisar. Jag tror också att det placerades tomtar i alla dess former i krubbans närhet. Köpta tomtar och pappersslöjdstillverkade.

Jag förde traditionen vidare. Nästan. Någon julkrubba är inte mina barn uppväxta med. Prefabricerat pepparkakshus däremot. Varje jul klistrade vi ihop Mor Annas och täckte taket med nonstop och kristyr. Kristyr användes också till knutar och fönsterfoder, kladdigt spritsat ur strutar gjorda av smörpapper. Hela härligheten placerades i bokhylla där omgivningarna kläddes i bomull och landskapet fylldes med tomtar, granar och en massa renar och andra julmåsten.

Det höll på att bli prefabricerat i år också. Väl förberett dessutom. Redan i mitten av november tillbringade vi en helg i stugan tillsammans med dottern och svärsonen. Pepparkakshus var på agendan. Nonstop, geléhallon och skumtomtar var inhandlade tillsammans med Mor Annas pepparkakshussats. Så snart vi öppnat paketet insåg vi att helgen behövde planeras om. Det här var utom rimlighet för att ens kunna laga.

Lika bra var väl det. Jag tänkte om och beslutade att nu gör vi allt från grunden. Vi gör en pepparkaksminiatyr av stugan. Nemas problemas. Jag hämtade ritningar från Hälsingestugan och räknade om i skala någonting. Denna pappersmodell fick nu tjäna som mall för det verkliga pepparkakshuset.

Jag slaktade pappersmodellen och använde de olika delarna som mallar i pepparkakshusbaket. Pepparkaksdegen kavlades i så stora bitar som möjligt på bakplåtspapper. Därefter placerades mallen ovanpå och jag skar ut husdelen i degen. Hela byggbiten, som forfarande låg på bakplåtspapper, flyttade jag över till plåt och gräddade i ungefär 225 graders ugnsvärme. Det är viktigt att man gräddar länge. Kakan ska inte bli god att äta. Den ska bara bli hård och stadig att använda som byggelement. Just denna del tog jag ut för tidigt ur ugnen. Den var alldeles för mjuk och vek sig på flera ställen när jag skulle montera det.

Delmål husgrunden = nästan klar. Det är här jag inser att taket, trots att båda bitarna numera är riktigt hårdgräddade, måste stadgas upp.

Bärande vägg monterad!

Huset färdigt att garneras.

Nu är plåttaket lagt. Vi använde svarta lakritsknappar. Samma sak som Nonstop, fast svarta och med lakritsfyllning. Och vi använde svart salmiakströssel. Varannan rad laktritsnonstop, varannan rad strössel. Vit kristyr användes som lim. Det som droppade ner blev snö, eller istappar.

Lärdomar inför nästa jul. Gör inköpslista, så glöms inte salta pinnarna som skulle ha använts för staket. Då glöms heller inte bomullen som skulle använts som snö. 

Skär ut hål för fönster och dörrar redan i mallen så att detta är klart när delarna gräddas. Sen kan gelatinblad användas som fönster. Man borde kunna preppa gelatinbladen med fönsterspröjsarna. Och så skulle det vara ballt med trädgårdsmöblerna i pepparkaksformat också. Och familjen som tomtekarikatyrer. Så nog finns det utvecklingsmöjligheter.

Dotter och svärson, bästa takläggarna!

En enkel fredagsfalu

Vilket skräpväder vi har kört upp till stugan i. Ömsom snö och ömsom dimma. Ibland var det nödvändigt med dimljus och ibland var det verkligen inte nödvändigt. Det hade dock inte bilen framför koll på. Hur gör man egentligen för att uppmärksamma framförvarande bil att de har dimljuset tänt. Och att det bländar?

Den här helgen har vi handlat enkelt. Falukorv och nötfärs, potatis och färdig färsk potatisgratäng. Och i kylen finns jättestora oliver, soltorkade tomater i olja, purjo, rotfrukter, matlagningsgrädde. En massa gott att kombinera. Det ägnar jag nog morgondagen åt.

I kväll fick det bli falukorvsaktigt! Det ser inte så pjåkigt ut, eller hur? ICA har lanserat Nötkorv. Nästan som falukorv, fast med mer nötkött än vad falukorvsreceptet föreskriver. Till detta gjorde jag stuvad potatis på Creme Fraîche smaktoppat med vitlök. Persilja som garnering. 

Riktigt gott, som sagt var. Och det smakade fint med rödvin därtill!

Goa vänner och go' middag

Jag har, en gång i tiden, varit ett riktigt esse i köket. Att komma som gäst hem till mig var en garanterad smakupplevelse där jag lade lika mycket själ i maten som i dukningen. 

Det är inte en gång i tiden längre. Men ibland vaknar den där gamla matådran inom mig. Då får tungans smaklökar och ögats visioner fritt spelrum. Den här helgen blev en sådan helg. Efter en skön lördagsfrukost med kaffe, knäckemackor med god ost och några artiklar i DN som fångade äntrade vi Bromma Blocks.

Två självscanningskassar fylldes med sparrispotatis, oxfilé, röda söta små fina tomater, rödlök, jordgubbar, kivi, bananer, glass, blåmögelost, små delikatessknäckebitar, fikon och fikonmarmelad. Med utskrivet recept från Tasteline belägrade jag därefter köket. 

Tunt skivad sparrispotatis i smord ugnssäker form. Tillaga i 225 graders ugnsvärme i cirka 40 minuter. Den första kvarten ska formen vara täckt av till exempel aluminiumfolie.

Fräs oxfilen runt om i smör i het panna och låt den därefter eftersteka under lock på mycket svag värme i sådär 10-15 minuter. Låt filén därefter vila några minuter innan du skär den i centimetertjocka skivor. Skivorna lägger du ovanpå den gräddade potatisen.

Mosa samman finklippt persilja och några pressade vitlöksklyftor med rumsvarmt smör. Lägg kryddsmöret i klickar ovanpå oxfiléskivorna. Grädda i 250 graders ugnsvärme i cirka 5 minuter. Servera direkt.

En sallad på små fina röda tomater och röd lök smakar fint till. Hackad persilja som blivit över från kryddsmöret är fint att strö över. Ringla över lite olivolja. Färdigt att servera.

En joker på bordet. Jag hade förberett efterrätten Gino och fått några jordgubbar över. Dessa skivade jag och kryddade med grovmalen svartpeppar samt ringlade över olivolja. Jordgubbarna blev fantastiskt fina i den lilla geléskålen på bordet, dock förblev dessa en joker. Bedårande, men smaken passade inte riktigt in i sammanhanget!

Nu väntar vi bara på att kvällens gäster ska komma. Små delikatessknäckebrödbitar är bredda med blåmögelost och toppade med både fikon och fikonmarmelad. Mousserande serverades därtill. Mycket gott!

En kopp kaffe, och något för matsmältningen, avslutade en mycket god och trevlig middag.

Säsongens första snö

Rubriken är faktiskt inte helt sann. Det har snöat åtminstone en gång tidigare innan novembers regnperiod satte in. Nu hoppas jag att detta snöväder tagit kål på grå tunga regnmoln. 

Vi bor i en lägenhet i Bromma alldeles på gränsen till Sundbybergs kommun. Vår lägenhet är belägen nästan på toppen av en backe och nedanför backen passerar man gränsen till nästa kommun. Denna backe är vägavsnittet som kommunen alltid glömmer. Här ligger oktobers höstlöv kvar på gångvägen och blir geggigt hala av novembers ihållande regn. Och när det fryser på blir löven otäckt isigt hala.

Under vinterhalvåret snöröjs det om någon får syn på trottoaren. Sandas görs det också om någon är skarpsynt nog att se behovet.


Så inför denna säsong har jag investerat i eget halkskydd. Broddar. Tack tack snälla Claes Ohlson för ditt smörgåsbord av diverse nödvändigheter. Här hittade jag de mest behändiga och diskreta broddar jag någonsin sett i mitt liv, med tillhörande chic liten påse som lagom får plats i handväskan.

Så smidiga! Man trär i tån i ena änden och drar över hälen i andra änden. 

Som extra grovt sandpapper. Tunna så de känns knappast när man satt på dem på skorna. 

In i dimman

Nja, kanske inte riktigt. Men disigt och dimmigt har det varit hela dagen. Grådaskigt och lätt fuktigt, inget väder som lockar till uteliv. Det blev en tur, nästan i oförrättat ärende, till IKEA. Syftet var att köpa en hylla till nya köket. Hyllan vill jag ha för att placera allt vårt fina handdrejade Erwaldsporslin på. Och prinsesstårtan. Någon hylla hade inte IKEA att erbjuda. Den enda som inte kommunicerade alltför mycket smäck var i 120 cm bredd. Vår hylla ska vara 80.

Utflykten till IKEA var inte helt i onödan. Det är det aldrig! IKEA har en otrolig förmåga att få mig att inse vad jag inte kan vara utan. Den här gången var det en stekspade och slev i plast, en förpackning servetter med granmotiv, ett stort paket kronljus samt en teflonbelagd ugnsform lagom för två.

Och eftersom dimman inte lockat oss utomhus har vi istället pysslat inomhus. Nya klädstången från Wira bruk är monterad i hallen. Fina Wirakrokarna till köksbänksgaveln sitter också på plats med souvernirgrytlapparna från Apple Tree Market i West Virginia på varsin krok.

Att gömma proppskåpet bakom en låda i samma färg som väggen är en nödvändighet. Precis som att klä in fönstren i foder. Nya snygga kökshanddukar vill jag ha ...... Marimekko ....... något att önska i julklapp kanske?!

Och så har jag lagat mat!
Hel färsk kyckling i ugn. Det var inte igår, minsann!

Ingredienser

• Hel färsk kyckling
• Finklippta färska örter och finhackad vitlök som blandas med en skvätt rapsolja.
• Ett par morötter
• En bit paprika
• En näve potatis
• Torkad vitlök

Gör så här:

"Pilla in" örtblandningen mellan skinn och kött. Lägg kycklingen i en stekpåse och tillaga i 175 graders ugnsvärme.

Halvera potatisen, pensla med olivolja och strö över salt samt torkad vitlök. Ställ in i ugnen när det är ungefär 20 minuter kvar på kycklingen.

Grovstrimla morötterna. Ställ in i ugnen samtidigt med potatisen.

Samtidigt som kycklingen tas ur ugnen ska värmen ändras till max + grill. Ta bort stekpåsen och häll över vätskan i en kastrull. Ställ in kycklingen i ugnen igen - låt få snygg stekyta.

Blanda Creme fraiche med kycklingvätskan och värm. Eventuellt kan man behöva salta & peppra.

Servera med lite grönsallad som färgsatts med finskuren paprika.

Till detta drack vi ett par glas malbecröda med namn La Noche. 

Bakom kustvägens tallskogar, del 2

Vattningsmalarna är ett 130 hektar stort naturreservat som sträcker sig utefter kusten mellan Sör- och Norrfjärden. Här promenerar du ömsom invid strand och ömsom i djupaste trollskogarna. Utefter vandringsleden passerar du klapperstensfält och gravrösen från bronsåldern. Framme i Vattningsmalarna finns ruiner efter gammal bebyggelse från tidigaste 1900-talet. 

Inte heller den här naturstigen ser du när du kör utefter Kustvägen. Stanna till i närheten av Klasviken och följ därefter den 5,5 kilometer långa organgeutmärkta stigen till Vattningsmalarna. Härifrån går du cirka 2 kilometer bilväg tillbaka till Sörfjärden. Hade inte Dagmar härjat så vilt som hon gjorde hösten förra året hade man kunnat välja gulsnitslade skogsstigar tillbaka. Dessa är dock avstängda på grund av alla träd och rotvältor som hindrar.

Den som äger den här sommarstugan har ju ett jättefint läge mot Klasviken.

Gå längs den orangemarkerade leden.

Nästan vinterstrand

Alkottar

Väninnan, klädd för svår vinter, forcerar vattenhinder på vägen.

Lunchen, ICAs Wienerkorv med en kåsa kaffe.

Sidensvans

Vitmossa

Klapperstensfält

Här bodde en familj vid namn Edman ungefär 1925. Här är vad som är kvar
av Edmans hus vid Vattningsmalingen.

Prisa Facebook. Och Wira bruk.

Jag vet, jag brukar ju i stort sett bara skriva om Sörfjärdsstugan och dess omgivningar. Men i söndags var jag på kort utflykt till ett av mina bästa smultronställen - Wira Bruk. En utflykt jag fångade med kameran och som jag så gärna vill dela med mig av. 

Efter utflykten for jag vidare mot Norrtälje för att hälsa på gamla grundskolekompisen Lena. Lena har jag hittat i facabooksfären. Lena och en massa andra från klassen. En hel hög gamla kompisar som jag fått uppdaterade genom dagsform och fotografier på fejjan. Och som jag träffade IRL på Söderrestaurang i förra veckan. Helt otroligt. De allra flesta har jag inte träffat sedan vi slutade 9:an för 37 år sedan. Visst är väl ändå Facebook helt fantastiskt!

Mer skriv blir det inte den här gången. Däremot bjuder jag på en massa fina höstbilder från bästa bästa smultronstället - Wira Bruk.

Lite fallfärdigt på infarten. Men bara här. 

Bakom Kustvägens tallskog, del 1

Nordanstigs turistbyrå i samarbete med andra närliggande turistbyråer gör att ganska stort och bra jobb för att locka turism till södra norrlands fina kustremsa. Bland annat frestar man bilister att köra av E4:an och fortsätta på kustvägen istället. Hur många gånger har jag inte fått besvikna kommentarer över smala slingriga (och dåligt underhållna) vägar i skogslandskap där man med lite tur och skarpsynthet kan få lite havsglimt under sin resa på Kustvägen.

Jag tänkte därför låta min blogg stötta traktens turistbyråer. Så varmt välkommen säger jag till dig som läser det här. Är du fysiskt i trakterna - hör av dig så bjuder vi på stugkaffe och lite småprat. Och är du någon annanstans, varmt välkommen till mitt digitalt föreviga smultronställe.

Vår stuga finns i Sörfjärden, alldeles ovanför den röda pricken på kartan härintill. I vår alldeles närmsta närområde finns bland annat en 2,5 kilometer lång sandstrand, en 18-håls golfbana (Gnarpsbadens GK) och ett flertal naturreservat.

Igår hade vi ett strålande höstväder. Blå fin himmel som fläckades av mjukt rundade moln och en sol som både värmde och reflekterade det där karaktärristiska bronslika höstsolskenet.

Ryggsäck med kaffe och mackor packades, sköna gåskorna snördes på och vi klädde oss ganska klokt i ett par lager tunnare tröjor under våra jackor. Sen traskade vi iväg. 9 kilometer totalt avverkade vi till största delen på skogsstigar som på vissa ställen fortfarande var näst intill oframkomliga efter Dagmars härjningar i höstas.

Gnarpsskatens naturreservat har jag markerat med den röda pricken i kartans nedre del. Området är 65 ha stort och erbjuder variation mellan skogslandskap där tallskogen är dominant och hav med vida sandstränder med inslag av klippor och vass och högväxt gräs. Utmed den orangemarkerade vandringsleden passerar man gravfält från bronsåldern och klapperstensfält. Gillar man fågelliv lär det vara vigg, knipa och småskrake som kvittrar i ens närhet. Vill man grilla en korv finns något eller ett par platser utmed stränderna iodninggjorda för det. Annars kan man sätta sig på en slipad sten under sol i lä och bara njuta av sitt medhavda kaffe.

Gnarpsskatens naturreservat ser du inte från bilfönstret när du färdas utmed Kustvägen. Du måste ställa bilen och promenera. Vi började vår promenad i änden av Strandvägen i Sörfjärden och slutade vid golfbanans drivingrange. Man kan givetvis börja där vi slutade om man hellre vill det!